Det känns som att berättelsen börjar här.

Resan mot ett nytt jag, eller kanske inte ett nytt jag, utan bara den jag som döljer sig under denna tunga, överdimensionerade förklädnad. Känner mig inlåst i en kropp som inte är min, begränsad av den smidighet som jag så uppenbart saknar.

Så nu har jag bestämt mig. Jag har tjatat, och jag har argumenterat för att få min vilja igenom.

För ett par veckor sen så träffade jag verksamhetschefen hos min husläkarmottagning. Vi pratade länge. Hon var jätte bra. Kändes som att hon verkligen lyssnade på mig.

Hon frågade mig: Hur är din psykiska hälsa?

Mitt svar var ganska enkelt, det kom från hjärtat.

"Jag har aldrig vart så psykist stark som jag är nu. Jag har gått igenom så mycket de senaste åren, och det har oftast handlat om att se till att andra har det bra. Nu har jag ingen kvar att använda som krycka och gömma mig bakom. Nu ser jag mig själv, och jag ser vem jag förtjänar att vara.

Jag har aldrig vart så psykiskt stark, men jag mår psykiskt väldigt dåligt. Jag tror man måste vara stark för att inse att man inte mår bra, varför man inte mår bra, och för att veta att man förtjänar mer. Att man är stark nog att leva.

Jag är inlåst i en kropp som inte är min. Mitt psyke säger att så ska det inte vara. Jag är redo för att ta kontroll över min kropp."

Det första brevet kom från Danderyds sjukhus och sa att jag fick vänta 12 månader.

icke sa Nicke, vårdgaranti åberopades, och igår fick jag ett samtal från Ersta.

Idag hade jag min Gruppinformation om operationen. Den 8nde Februari träffar jag Dietist och Läkare.

Detta kommer bli min egen upplevelse av resan mot mitt sanna jag. Att dela med mig av mina tankar och framförallt, när det blir av, framgångarna jag upplever efter min Gastric Bypass.