Jag har kommit på mig själv.

Har börjat skämta väldigt mycket om min egen vikt. Tycker själv att det är ganska roligt. Men jag undrar egentligen varför jag gör det.

Därför har jag som man kanske kan gissa från inlägget funderat lite.

Jag tror att det är mitt sätt att visa till omvärlden att jag inte är blind för min egen storlek. Jag fattar att jag väger mycket. Och jag går inte omkring med en skev självbild.

Ungefär som en tjejig bög som ofta framhäver sin egen kvinnlighet och skojar åt den. Så verkar det vara.

På mitt lilla sätt försöker jag belysa denna lilla tabu, att vara fet. Att visa att jag vet.. Att visa att jag inte är dum i huvudet, äter man mycket får man också väga mycket.

Jag vet. Trust me, jag vet....

Men många vågar inte skratta när jag skojar, eller tycker att det är ganska osmakligt att skoja åt Fetma. Det tycker väl jag med, när man retar någon annan eller gör det på ett elakt sätt.

Men jag skojar åt mig själv. Det är ok att faktiskt vara med. Blir inte ledsen om ni skrattar åt mina skämt. det är mitt sätt att vara den stora roliga tjejen ett tag.

Dvs innan jag får igenom det jag vill med en operation.

Åhhhh det är nu 3 veckor kvar till min nya tid hos överläkaren.

Tiden går alldeles för långsamt.

Det som inte fick hända hände.

Har fortfarande svårt att skriva om det eftersom jag blir så ledsen ända in i själen när jag tänker på det.

Träffade en Enes, eller Enez eller Anus... eller nåt sånt. Ett praktarsel var han i alla fall.

Jag kände mig så överkörd. Han lyssnade inte alls, han ville inte och orkade inte ta ett beslut som kanske skulle få en följdfråga från hans chef. Han satt med armarna i kors och lät mig aldrig få min talan.

Var så ledsen.

Satt i bilen och hulkade i säkert en halvtimma efter jag lämnade sjukhuset.

Tårarna strömmade och jag grät högljutt.

Jag var så redo för operationen.

Så redo att det inte existerade ett alternativt svar än Ja i mitt huvud.

För att förbereda sig på en stor livsändrande händelse måste du ge dig hän till ditt nya liv. Du måste vara redo till 100%.

Jag var redo. Jag hade levt mitt nya liv 100 gånger om i mitt huvud.

Känner mig väldigt sårad. Känner mig väldigt medveten om min vikt.

Känner mig inte helt bra.

Men jag har redan fått en ny tid med en annan doktor. Har googlat honom och han är Överläkare på Ersta och det finns en hel del info att hitta om honom. Hoppas att det är positivt.

Saken är ju den att han kan ta ett beslut baserat mer på en individuell nivå. Men sen är det ju så att det är ju också svårt att argumentera emot hans beslut. Han verkar liksom vara högsta hönset, och han ger det slutgiltiga svaret.

En sak är säker. Jag kommer inte gå in i nästa läkartid lika kaxig.

Jag är så nervös.

Idag har jag tiden med både dietist och läkare.

Idag är den dagen som förhoppningsvis vårdplanen skrivs och jag får mitt datum.

Om jag får ett nej så blir det katastrofalt.

Kommer bli så ledsen.

Egentligen borde man lärt sig för länge sen att man inte ska bygga upp såna förväntningar. men när man vill något så mycket, och känner att det är så rätt, då är det svårt att låta bli.

Men tänk om det blir ett nej..,. vad gör jag då???

Äh. jag känner mig själv. I min skalle så finns det redan plan B, kanske till och med plan C. Det här ska hända. Ska hitta en väg oavsett svar idag.

Men tänk om det blir.... ett.... ja......

Woohooo!!!! Åh vad glad jag ska bli.

Håller tummarna, Crossing my fingers, och gör allt i min makt för att det ska gå vägen.

Watch this space!

Vilken härlig morgon. Solen skiner, himlen är blå och man känner sig riktigt utvilad efter en bra natts sömn.

Fick lite sms imorse. Stod att det var från TellusMobil och jag fattade ingenting.

Men det var ju påminnelse sms för mina tider som jag har på Tisdag!!!

Va nära det är nu. Hoppas att tiden går lika fort när jag väl vet när jag ska operera mig.

På tal om ingenting så var jag hemma hos E i Fredags. Jag och E är varandras motsatser kroppsvis. Hon har problem med att hon inte kan äta när hon är ledsen och jag har problem att inte koppla ihop känslor med mat, och använder alla ursäkter att äta. Trött, måste äta. Glad, ska fira. Ledsen, tröstar mig. Ja ni fattar.  

Det fanns också annat folk där och jag vet inte riktigt varför, men E och en av de andra som var där började prata om vikt.

Jag lyssnade och förstod ganska snabbt att dessa två människor ihop väger lika mycket som ensamma jag.

Usch!

Får bilder i huvudet av hur vi sitter på en gungbräda, E kämpar för att få ner den på sin sida, tills hon får hjälp av en till person. En till person!

Jag måste ta tag i det här. Så här ska det inte vara.

Så det här meddelandet som pling plongade i telefonen imorse. Det gör att det är så nära. Kan nästan röra vid det. Målsnöret kommer att vara i sikte.

Kommer att lägga up lite Före-bilder när jag väl får mitt datum. Spännande tycker ni? Hahaha nej... Försök att behålla maten. Så tar vi och håller koll på förvandlingen tillsammans sen.

Kramar på er allihopa, och ha en underbar Söndag.

Det har inte hänt så mycket sen sist.

Känner mig fortfarande peppad, och Tisdag kommer bara närmre och närmre.

Härligt!

Håller några bollar i luften just nu. Jobbet, Relationen och hunden.

Men det känns väldigt skönt att det snart är dags att göra någonting för mig själv. Någonting som långsiktigt kommer att vara livsviktigt bara för mig.

Jag tror att när jag har tagit itu med det som dominerar mina tankar och mina känslor så kommer resten att kännas hur lätt som helst.

Har försökt att mentalt strecka hur många gånger min vikt far in i mina tankar på en hel dag.

Det blev för många, tappade räkningen redan efter den andra gången igår som jag var framme vid Mat på Jobbet kylen och inbillade mig själv att jag nog svälter ihjäl om jag inte tar en till Wasa Sandwich.

Verkligheten är faktiskt den, att jag skulle enkelt kunna vinna Robinson, bara på de fett reserver som jag går och bär på. Bring it on Paulo Roberto!

När jag har opererat mig kommer jag nog klippa sönder Mat på Jobbet kortet. Det kommer att vara som dom där stackarna på lyxfällan som får klippa sönder kredit korten. " Ingen mer shopping för dig!!! "

Fast jag lyxkonsumerar mat. I massor! Snart är det slut på det.

Det är intressant vilken resa mina tankar gör om mitt framtida liv. Allting känns så bra när jag blickar framåt. Mitt liv behöver denna totalvändning.

Längtar som jag nämnt tidigare efter mitt datum.

Då blir det den bästa nedräkningen nånsin.

Tack så hemskt mycket!!! Tack ni högre makter för att ni bestämde er för att ge mig världens fetaste läpp   

Hehehe nä, så farligt är det faktiskt inte.

Men Botox, de behöver inte lilla jag, eftersom mitt vackra munsår har fått min läpp att dubbla i storlek.

Det har, mitt munsår till trots, vart en bra dag.

Känner mig allmänt glad, och dessutom ganska energisk just nu. Munsåret kan få använda min bottenläpp som tillfälligt vandrarhem. Just nu gör det inte så mycket.

Det är ju ännu en dag närmre mitt läkarbesök. Woohoo!!!

Känner att jag granskar mig själv lite mer utifrån nu. Märker av när jag får ont i kroppen på grund av vikten, eller när jag klumpigt rör mig fram på grund av att jag tappat bort smidigheten nånstans mellan den där indiska take awayen som vi åt, och den där jätte goda pizzan kvällen efter.

just nu ser jag på mina dagar och mig själv på ett helt annat sätt.

Kan inte säga att jag kommer till insikt över hur annorlunda mitt liv kommer att vara. Jag har ju vart smal, många gånger. Men jag visualiserar hur skönt det ska bli att ha kontroll, och att få min hälsa tillbaks. Det var länge sen som jag kände att jag hade kontroll.

Nu är det nästa Tisdag som jag har en tid hos doktorn. Grymt spännande! Härligt pirrigt!