Jäklar vad less jag blev förra veckan.

Försökte mig på flera olika saker som jag trodde skulle funka bra. Men min mage sa helt bakut.

Allt jag försökte sätta i mig fick jag upp igen. Fick lov att svänga in på en mack och spy bakom en soptunna i Söndags. Mmmm Nice va?...

Men det verkade släppa till Söndag kväll.

Måndag kunde jag äta som normalt igen. Men då kom den. Febern! Usch o fi fan... mådde verkligen piss hela dagen, och när jag kom hem från jobbet så mådde jag så dåligt så jag hade ont i håret till och med.

Så jag behöver väl inte ens säga att jag är hemma sjuk nu. Stackars lilla mig...

Har jätte ont i halsen, så det är Shakes, isglass och saft i massor som gäller.

Men jag kanske ska ta vad som händer på vågen då.

Jo! det har ju börjat röra sig igen. Även innan jag blev sjuk   

Nu väger jag lika mycket som sambon. 103 kg står vågen på.

Så 4 veckor efter op och 10 kg lättare.

Börjar faktiskt se lite mer nu vad som händer. Tycker att mina unerarmar ser jätte små ut. Ser att tuttarna börjar krympa och byta form.

Om 3 kg så kommer två st händelser.

1) jag ska klippa mig för att då har jag nått två siffrigt :o)

2)  jag är inte längre fet, utan jag är bara ÖVERVIKTIG! (enligt BMI)

Det kommer att kännas stort för mig att komma ner till tvåsiffrigt. Det kommer att vara det första målet som jag känner att jag uppnår.

Det är så mentalt jobbigt när man har gått upp och man har gått förbi den där barriären av tresiffrig vikt. Det är då man känt att man förlorat kampen mot sin egen kropp.

Men nu är det på väg åt andra hållet.

Är så tacksam att saker och ting har gått så bra. Jag har mått så bra, jag har haft så få svårigheter.

Nu är det på väg mot den vikt som min kropp ska ha. Fortsätter resan med spänning. Med glädje.