Jag är så nervös.

Idag har jag tiden med både dietist och läkare.

Idag är den dagen som förhoppningsvis vårdplanen skrivs och jag får mitt datum.

Om jag får ett nej så blir det katastrofalt.

Kommer bli så ledsen.

Egentligen borde man lärt sig för länge sen att man inte ska bygga upp såna förväntningar. men när man vill något så mycket, och känner att det är så rätt, då är det svårt att låta bli.

Men tänk om det blir ett nej..,. vad gör jag då???

Äh. jag känner mig själv. I min skalle så finns det redan plan B, kanske till och med plan C. Det här ska hända. Ska hitta en väg oavsett svar idag.

Men tänk om det blir.... ett.... ja......

Woohooo!!!! Åh vad glad jag ska bli.

Håller tummarna, Crossing my fingers, och gör allt i min makt för att det ska gå vägen.

Watch this space!

Vilken härlig morgon. Solen skiner, himlen är blå och man känner sig riktigt utvilad efter en bra natts sömn.

Fick lite sms imorse. Stod att det var från TellusMobil och jag fattade ingenting.

Men det var ju påminnelse sms för mina tider som jag har på Tisdag!!!

Va nära det är nu. Hoppas att tiden går lika fort när jag väl vet när jag ska operera mig.

På tal om ingenting så var jag hemma hos E i Fredags. Jag och E är varandras motsatser kroppsvis. Hon har problem med att hon inte kan äta när hon är ledsen och jag har problem att inte koppla ihop känslor med mat, och använder alla ursäkter att äta. Trött, måste äta. Glad, ska fira. Ledsen, tröstar mig. Ja ni fattar.  

Det fanns också annat folk där och jag vet inte riktigt varför, men E och en av de andra som var där började prata om vikt.

Jag lyssnade och förstod ganska snabbt att dessa två människor ihop väger lika mycket som ensamma jag.

Usch!

Får bilder i huvudet av hur vi sitter på en gungbräda, E kämpar för att få ner den på sin sida, tills hon får hjälp av en till person. En till person!

Jag måste ta tag i det här. Så här ska det inte vara.

Så det här meddelandet som pling plongade i telefonen imorse. Det gör att det är så nära. Kan nästan röra vid det. Målsnöret kommer att vara i sikte.

Kommer att lägga up lite Före-bilder när jag väl får mitt datum. Spännande tycker ni? Hahaha nej... Försök att behålla maten. Så tar vi och håller koll på förvandlingen tillsammans sen.

Kramar på er allihopa, och ha en underbar Söndag.

Det har inte hänt så mycket sen sist.

Känner mig fortfarande peppad, och Tisdag kommer bara närmre och närmre.

Härligt!

Håller några bollar i luften just nu. Jobbet, Relationen och hunden.

Men det känns väldigt skönt att det snart är dags att göra någonting för mig själv. Någonting som långsiktigt kommer att vara livsviktigt bara för mig.

Jag tror att när jag har tagit itu med det som dominerar mina tankar och mina känslor så kommer resten att kännas hur lätt som helst.

Har försökt att mentalt strecka hur många gånger min vikt far in i mina tankar på en hel dag.

Det blev för många, tappade räkningen redan efter den andra gången igår som jag var framme vid Mat på Jobbet kylen och inbillade mig själv att jag nog svälter ihjäl om jag inte tar en till Wasa Sandwich.

Verkligheten är faktiskt den, att jag skulle enkelt kunna vinna Robinson, bara på de fett reserver som jag går och bär på. Bring it on Paulo Roberto!

När jag har opererat mig kommer jag nog klippa sönder Mat på Jobbet kortet. Det kommer att vara som dom där stackarna på lyxfällan som får klippa sönder kredit korten. " Ingen mer shopping för dig!!! "

Fast jag lyxkonsumerar mat. I massor! Snart är det slut på det.

Det är intressant vilken resa mina tankar gör om mitt framtida liv. Allting känns så bra när jag blickar framåt. Mitt liv behöver denna totalvändning.

Längtar som jag nämnt tidigare efter mitt datum.

Då blir det den bästa nedräkningen nånsin.

Tack så hemskt mycket!!! Tack ni högre makter för att ni bestämde er för att ge mig världens fetaste läpp   

Hehehe nä, så farligt är det faktiskt inte.

Men Botox, de behöver inte lilla jag, eftersom mitt vackra munsår har fått min läpp att dubbla i storlek.

Det har, mitt munsår till trots, vart en bra dag.

Känner mig allmänt glad, och dessutom ganska energisk just nu. Munsåret kan få använda min bottenläpp som tillfälligt vandrarhem. Just nu gör det inte så mycket.

Det är ju ännu en dag närmre mitt läkarbesök. Woohoo!!!

Känner att jag granskar mig själv lite mer utifrån nu. Märker av när jag får ont i kroppen på grund av vikten, eller när jag klumpigt rör mig fram på grund av att jag tappat bort smidigheten nånstans mellan den där indiska take awayen som vi åt, och den där jätte goda pizzan kvällen efter.

just nu ser jag på mina dagar och mig själv på ett helt annat sätt.

Kan inte säga att jag kommer till insikt över hur annorlunda mitt liv kommer att vara. Jag har ju vart smal, många gånger. Men jag visualiserar hur skönt det ska bli att ha kontroll, och att få min hälsa tillbaks. Det var länge sen som jag kände att jag hade kontroll.

Nu är det nästa Tisdag som jag har en tid hos doktorn. Grymt spännande! Härligt pirrigt!

Kan inte hjälpa det... Känner ett pirr i kroppen för varje dag som går.

Har spelat upp händelsen i mitt huvud en miljon gånger. Läkarbesöket går som en dröm, och sen blir detaljerna lite suddiga, men jag får mitt datum...

Jag vill bara ha det hugget i sten. Vill ha ett datum i kalendern, dagar som jag kan räkna ner, något som jag kan ta på.

Men just nu så räcker det att ha något att se fram emot.

För varje måltid som går och varje tugga jag tar så ser jag framåt i tiden och jämför hur det kommer att vara. Ler lite grann.

 Ser framför mig hur det kommer bli lättare, hur det kommer göra mindre ont att bära runt på detta extra baggage. Hur det kommer kännas lättare i mitt hjärta när jag kan se mitt rätta jag i spegeln.

Kan titta i spegeln just nu och ibland ser jag glimtar av mig själv. Den där lyckliga personen som det lyste om. Den där energiska tjejen som hade en häftig, sexig klädstil.

Men just nu så gömmer sig den riktiga Jessica inuti ett fetto.

Så jag får sakna den smala jag ett tag till.

Sakna hur jag kunde få blickar, och inte försvinna i mängden som jag gör nu.

Det var alltid det jag var mest rädd för, att inte betyda något, att inte ta plats.

För verkligheten är ju den, att ingen tittar på ett fetto, ibland märker ingen att jag är där.

Så för varje dag som går så känns det som en dag närmre mitt mål. Blir så glad. Ska förändra mitt liv. Varje ny morgon är en dag närmre kontroll.

Känner att jag kanske ska förklara varför denna blogg existerar.

Jag har bestämt mig för att ta kontroll över mitt liv och min vikt. När detta inlägg skrevs har jag vart en Jojobantare utan dess like. Om jag skulle lägga ihop alla dom kilon som jag har gått upp och ner så hamnar jag nånstans på 300kg nivån.

Fick äntligen igenom en remiss för en Gastric Bypass i början på denna månad.

Från den punkten så har saker och ting gått ganska fort.

Jag åberopade vårdgarantin och vips så får jag ett samtal från Ersta med en tid för gruppinformation nästa dag.

Har vart på den och nu väntar jag på en tid som jag fick att träffa både läkare och dietist den 8nde Februari.

Om allt går vägen så bokas en tid för operation.

Det måste gå vägen. Jag ska se till att dom förstår hur pass bra kandidat jag är.

Så jag känner att jag vill ha en blogg som jag kan blicka tillbaks på när jag gör min resa efter operationen, och som andra också kan läsa för att hitta lite stöd när det behövs.

Jag är så less på att vara instängd i en fet kropp. Att vara Skinny men bara on the Inside.

Denna blogg kommer vara min resa till mitt sanna jag.

Håller på att säger farväl till min livslånga hat-kärleks relation som jag haft med mat. När jag tänker tillbaks så har ätandet alltid vart en så viktig del av mitt liv.

Morfar var kock, Morbror likaså. Vår familj hade restauranger, och hade ägt pubar. Mat i våran familj var liksom en livsstil.

Goda middagar har alltid vart del av ett belöningssystem som hela familjen var ense om. Så fort vi hade vart duktiga eller hade åstadkommit någonting, under hela vår uppväxt, så bjöds vi på restaurang. Så fort vi avslutat ett projekt, så frossade vi i vår favoritmat. Likaså med fester. Höjdpunkten var ju förstås hur fin maten var.

Någonstans på vägen tappade jag kontrollen.

Mat har inte bara varit en belöning. Utan en bedövning när saker och ting känns piss. Matlagandet har inte bara vart en hobby, utan en chans att stänga bort stressande tankar, och försvinna in i sysslan en kort stund.

Så nu håller jag på att säger hej då till frossandet. Hej då till mat som ett verktyg för att må bra.

Känner mig lite som en alkis som ska på avvänjning. Vill ta några riktigt rejäla supar innan det tar stopp. Trycka i mig lite extra, för snart är det över.

"Hej jag heter Jessica, och jag är Mat-Älskare.."

Tänk att man nästan gav upp innan kvällen ens hade börjat.

Var så nervös för att jag inte var nöjd med mig själv att jag glömde hur fruktansvärt kul det är att glömma allt en stund och bara ha roligt.

Har så ont i kroppen idag. Ont i knäna och i höften, ont i vaderna och ont i fötterna.

Men fasen vad kul jag hade.

Igår bar det alltså iväg till Ambassadeur med jobbet.

Askungen hade inte sin balklänning men när det väl kom till kritan så spelade det faktiskt ingen roll.

Hur töntig jag var som övervägde att gå hem, för att jag var rädd att vara fulare, fetare och mindre trendig än alla andra.

Jag hade jätte kul. Fick lite efterlängtad uppmärksamhet från det andra könet. Och jag Rockade loss, tills jag inte orkade längre och åkte hem. Gick från taxin till porten utan skor och kände mig väldigt nöjd med livet.

Askungen dansade till House musik igår.